Livet

Livet kan kännas otroligt orättvist ibland. Man kan känna att de vore bättre om man somnade in och aldrig vaknadde igen.
Jag vet att jag väldigt ofta har vaknat från en galen dröm och kännt att det vore bättre om jag stannade där för även om drömmar kan gå överstyr och det finns mycket smärta där så gör det inte lika ont som den verkliga smärtan vi många gånger får uppleva i livet.
Smärtan att förlora en vi älskar, smärtan att förlora ens hem eller smärtan att inse att man är inte samma person man va för 10 år sedan.
 
Dagen jag förlorade min familj, mitt hem och allt jag kände till trodde jag skulle bli det värsta jag upplevt i livet. Men nu är jag snart 30 och det är defeinitivt inte det värsta, man vet aldrig när smällen kommer. När smärtan kommer, men den kommer alltid utan att man hinner förstå vad som händer. Man lever sitt liv så gott man kan sen plötlsigt får man det där samtalet man är livrädd för eller att man vaknar upp på en dag som alla andra och barnen helt plötsligt blir tagen från ens hem.
 
Jag kan många gånger känna att jag inte är säker, att närsomhelst kommer den där smärtan som är så stark som är så hemsk att ett andetag känns som om de ska ta kål på mig.
Varje gång jag känner den smärtan så lyckas jag alltid komma på fötterna igen för att jag ser ljuset i ljutet av tunneln.
 
Men denna gång känns allt så annorlunda.
All smärta är relativ, det är något jag lärt mig med åren att om något gör ont för mig behöver det inte betyda att det gör lika ont för någon annan Det är därför det är så otroligt viktigt att vi finns där i de mörka stunderna och försöker att hjälpa människor som känner sån stark smärta att de inte vill finnas längre. För ingenstans kan vi förstå vad den personen går igenom.
 
Jag har alltid tyckt att världen är en hemsk plats och ja världen är grym. Men jag har också märkt att det finns mycket fint ute i världen. Det finns människor som bryr sig, folk som vill hjälpa och människor som faktiskt gör en skillnad i livet.
 
Jag hoppas verkligen att smärtan jag känner inte kommer äta mig levande och att jag hittar ljuspunkten igen. Tills dess vill jag bara försöka lära världen att inte ta kärlek för givet.
Allmänt | |
Upp